Klicka på bilderna för att komma vidare
Dala Veteranorientering
Korsnäs veteran 
 |
| Parkering 200 meter från TC |
Orienteringstävling i Spanien den 28 februari 2020
Min första orienteringstävling i Spanien som jag var anmäld till med bilder och några kommentarer.
Tävlingen gick i Yecia 12 mil från vår bostad i Torrevieja.
Till tävlingen var c:a 1200 anmälda. Själv var jag anmäld till Naranja banan. Det motsvara öppen klass lätt och lång
 |
| Bajamajor |
Precis som i Sverige så blev det kö framför
toaletterna.
Sedan var bara att ge sig iväg till starten som låg 800 meter från TC. Eftersom starten låg öppet så släpptes vi fram de sista hundra meterna strax före vår starttid. Väl där framme var det bara att ta kartan och ge sig ikast med naturen.
 |
| Dag 1 |
Efter ett tag så kom jag underfund om hur kartan lirade mot naturen och det var bara att ösa på till målet.
Därefter utläsning och remsa-
Till skillnad mot i Sverige så fick alla en belöning eftermålgång bestående av dricka, frukt och godis. Inte undra på att man kände sig nöjd.
 |
| Nöjd med löpet |
I ett tält skedde resultatgivningen samt livesändning av elitens vägval m.m. Resultatgivning även på Winsplits och banor på Livelox
En andra skillnad mot våra tävlingar var att här fanns det gott om sjukvård.
 |
| Sjukvård på plats |
Ett bra och trevligt arrangemang där vi var c:a 20 svenskar inklusive deltagare från Stora Tuna och OK Kåre förutom oss.
Därför blev det en resa till dagen efter, då tävlingen gick som kortdistans. Den här dagen var också Meit med på en bana.
 |
| Dag 2 |
Det blev en andraplats när SM-prologen gick av stapeln i Söderhamn.
Vår start var uppe på Västra berget med en bana som gick svagt utför hela vägen för att avsluta med mål på Rådhustrappan
Trots knäont och haltande löpning räckte det till en andraplats i klassen H70, mycket beroende på den svåra öppningen till de första kontrollerna.
Full fart i skogen bland stockar och stenar.
Det är det som orienteringslöpning handlar om plus att hela tiden veta var man är och var man skall.
Däremot så är det förhållande ovanligt att en orienteringslöpare vrickar eller stukar fötterna. Det verkar som man har något slags inbyggd känsel att inte sätta ner foten fel.
Min värsta stukning skedde på ett platt och fint elljusspår. Förmodligen var den inbyggda känseln bortkopplad.
Däremot så händer det mycket andra grejer.
Ta t.ex. i Eskilstuna under helgen som har varit.
På fredag kväll sprang jag rakt in ett lutande tråd med huvudet före. När jag sprang och samtidigt läste på kartan så observerade jag inte trädet framför mig. Det blev en ordentlig smäll mitt i panna. Som tur var så hade jag kepan nerdragen så att såret blev lindrigt. Efter en liten stund så kvicknade jag till och kunde fortsätta mot nästa kontroll.
|
|
|
Den mesta gyttjan har redan runnit av när jag kom i mål
|
På lördagens tävling så skulle jag passera en blåmosse dvs ett bevuxet kärr. Ju längre in jag kom i kärret så blev det längre och längre avstånd mellan tuvorna. Till slut så låg jag raklång i gyttjan nedsjunken ända till axlarna. Paniken var nära och jag började simma med benen så gott det gick samtidigt som jag försökte dra mig upp med hjälp av några blåbärsplantor. Längre bort såg jag några löpare och gjorde mig beredd att ropa på hjälp men höll inne med detta då mina kravlingar började ge resultat. Sakta men säker ålade jag mig upp ur kärret för att till slut var uppe och kunde sedan fortsätta. Eftersom det hela hade tagit en del av min ork och koncentration så blev det en bom på nästa kontroll.
|
|
|
Inte mitt kärr men snarligt. I stället för vatten så var mitt kärr fyllt av gyttja
|
Eftersom Sörmland är fullt av vildsvin som gärna håller sig dolda i kärr under dagtid så kanske det var den tanken som också gjorde min miss.
Man får vara glad att man var enda grisen just i detta kärr-hålet och allt gick bra på egen hand.
De som är med och springer tjur-rus och motsvarande kan slänga sig i väggen eller kärret.
Vi orienterare kör tjur-rus flera gånger i veckan.
O-ringen 2013
I år finns det chans att tävla sig upp till Boden.
En bra start är att göra ett första stopp i Njurunda på lördag den 13 juli. Där kan man springa tävling både på lördag och söndag. Efter söndagstävlingen så har man måndag som vilo och transportdag till Ö-vik.
I Ö-vik tävlar man tisdag och onsdag på Nolaskogarnas två-dagars.
Därefter är det bara att dra upp till Boden för att vara framme på torsdagen.
På torsdagkväll är det sedan träningsrace för att mjuka upp alla stela leder.
